Kontakt med mor- och farföräldrar som bor långt bort

Varför goda föresatser inte blir till samtal

De flesta föräldrar vill att barnen ska ha en nära relation till sina mor- och farföräldrar, och de flesta mor- och farföräldrar väntar just på det. Ändå går det ofta lång tid mellan kontakterna. Ingen har bestämt sig för att låta bli. Det finns bara ingen naturlig tidpunkt som håller.

När samtalet ska ske ”när det passar” passar det sällan. Tidigt på eftermiddagen är barnen på förskolan eller i skolan, och på kvällen är alla slitna. När man äntligen sätter sig ner är barnet hungrigt, rastlöst eller bara på dåligt humör. Treåringen svarar ”ja” och ”nej”, håller telefonen upp och ner och är borta efter två minuter.

Då uppstår en liten besvikelse hos båda parter. Mormor och morfar tänker att barnet inte vill, och du tänker att samtalet gick dåligt. Nästa gång är tröskeln lite högre. Det är ingen konflikt utan en långsam utglidning, och den blir mest värre av dåligt samvete.

• Samtal som ska ske ”när det passar” skjuts lätt upp vecka efter vecka
• Tidpunkten träffar ofta trötta, hungriga eller upptagna barn
• Små barn svarar kort, och vuxna tolkar det som att det gick dåligt
• Mor- och farföräldrar vill inte störa och väntar på att ni hör av er
• Dåligt samvete höjer tröskeln i stället för att sänka den
• Tidsskillnad mellan länder gör det svårare att hitta en gemensam tid

Vad man vanligen provar, och varför det inte räcker

Den vanligaste lösningen är att lova sig själv att ringa oftare. Det håller ofta en vecka eller två, sedan tar vardagen över igen. Utan en fast tid måste du ta ett nytt beslut varje gång, och beslut är det första som faller bort när veckan är späckad.

En annan vanlig lösning är långa samtal på helgen. De kan vara fina, men de kräver att alla har ork samtidigt och att barnet orkar sitta still framför en skärm i tjugo minuter. För små barn är det nästan omöjligt. Resultatet blir att samtalen blir sällsynta och att varje samtal bär för stora förväntningar.

Många lägger också ansvaret på mor- och farföräldrarna: ”Ring när du vill”. Det låter vänligt, men de vet inte om det passar och ringer ofta mitt i middagen eller läggningen. Då blir samtalet kort och lite stressigt, och de drar sig hellre undan nästa gång.

• Att lova att ringa oftare utan att bestämma en tid
• Sällsynta, långa samtal som kräver mycket av barnet
• ”Ring när du vill” så att ingen vet när det passar
• Att vänta på födelsedagar och högtider som enda kontaktpunkter
• Att låta den vuxna som har mest tid ta allt ansvar
• Att förvänta sig att barnet självt ska hålla samtalet igång

Ett bättre sätt: korta, täta och förutsägbara samtal

Det som fungerar bäst är motsatsen till vad många först tänker. Korta och täta samtal slår långa och sällsynta. Tio minuter en fast dag varje vecka ger barnet något att förhålla sig till. Barnet vet att ”på tisdagar pratar vi med mormor”, och det blir en del av veckan på samma sätt som fotbollsträningen.

Samtalet blir lättare när barnet har något att visa. Det kan vara en teckning, en ny tand, ett klossbygge, en gosedjur eller ett skrubbsår på knät. Små barn berättar dåligt på öppna frågor som ”Vad har du gjort idag?”, men de visar gärna något. Mor- och farföräldrarna kan i sin tur visa hunden, trädgården eller det de håller på med.

Fasta frågor hjälper båda sidor. ”Vad var roligast idag?” eller ”Vad åt du till middag?” ger barnet något konkret att svara på, och mor- och farföräldrarna vet vad de kan fråga om. Efter några veckor blir frågorna en liten tradition, och barnet börjar ofta svara innan frågan är ställd.

• Tio minuter varje vecka är bättre än en timme var tredje månad
• Låt barnet ha något att visa, till exempel en teckning eller ett klossbygge
• Använd samma två eller tre frågor varje gång
• Låt gärna samtalet ta slut innan barnet tröttnar
• Välj en tid då barnet brukar ha ork
• Acceptera att ”ja” och ”nej” är ett fullgott svar från en treåring

Så ser en veckorytm ut i praktiken

Välj en fast dag och en fast tid, och prata först om det med mor- och farföräldrarna. Fråga vad som passar dem och hitta sedan en tid som också passar barnens dygnsrytm. För många fungerar tidig kväll, strax efter middagen, bra. Om ni har tidsskillnad kan en helgmorgon vara enklare.

Gör det litet och enkelt. Samtalet varar fem till femton minuter. Barnet har teckningen eller saken redo, och en vuxen ser till att allt fungerar innan barnet kommer. Om en vecka inte funkar flyttar ni samtalet till dagen efter i stället för att hoppa över det. En vecka som glider är inget misslyckande, men rytmen bör hitta tillbaka snabbt.

Mellan de fasta samtalen kan små saker hända. En bild som skickas mitt i veckan, en teckning som läggs i brevlådan eller ett kort meddelande om vad som hänt idag. Då är den fasta dagen höjdpunkten i en vecka där kontakten redan lever. Efter hand frågar barnet själv när det är ”mormorsdag”.

• En fast dag och en fast tid, bestämd tillsammans med mor- och farföräldrarna
• Fem till femton minuter, och sluta medan det fortfarande är trevligt
• Barnet förbereder något att visa i förväg
• Flytta samtalet till dagen efter hellre än att hoppa över det
• Skicka en bild eller en kort hälsning mitt i veckan
• Skicka teckningar eller en liten sak med posten, till exempel en gång i månaden

Så kan Zenframe hjälpa till med rytmen

Zenframe hjälper till med den fasta ramen runt kontakten. När ”samtal med mormor och morfar, tisdag kl. 17” står i den gemensamma familjekalendern vet alla vuxna hemma om det. Då är det inte bara en person som kommer ihåg det, och planeringen av middag samt hämtning och lämning på förskola och fritids kan ta hänsyn till det.

Barnet kan också se dagen själv. På den gemensamma översikten, till exempel på väggdisplayen hemma, kan en rutin som ”mormorsdag” bli synlig tillsammans med resten av veckan. Barn lär sig snabbt känna igen vad som händer och när, och många börjar fråga ”Är det mormorsdag idag?” utan att någon påminner dem.

Det ger lugn att slippa komma ihåg allt själv. Den fasta dagen blir en del av familjens rytm, inte ett extra projekt för samvetet. När rutinerna är synliga hemma blir det också lättare att justera när en vecka blir annorlunda.

• Den fasta dagen står i den gemensamma familjekalendern
• Alla vuxna hemma ser avtalet, inte bara den som minns allt
• Barnet ser dagen själv på översikten och kan se fram emot den
• Rutinen syns tillsammans med veckans övriga sysslor
• Det är lätt att flytta dagen när veckan inte blir som planerat
• Mindre tjat och dåligt samvete, mer förutsägbarhet

Snabba tips

• En fast dag och en fast tid, bestämd tillsammans med mor- och farföräldrarna
• Fem till femton minuter, och sluta medan det fortfarande är trevligt
• Barnet förbereder något att visa i förväg
• Tio minuter varje vecka är bättre än en timme var tredje månad
• Låt barnet ha något att visa, till exempel en teckning eller ett klossbygge