Lära barn att ringa och prata i telefon

Därför är telefonen svår för barn

När barnet pratar med någon ansikte mot ansikte får det mycket hjälp utan att veta om det. Det ser ett leende, en nick eller en höjd ögonbrynsbåge och förstår då om det är dess tur, om den andra hänger med och om det är okej att fortsätta. I telefon försvinner allt detta. Det enda som finns kvar är rösten.

Pauser blir också svårare att tolka. Är den andra klar, tänker den, eller har samtalet brutits? Många barn väljer därför att inte säga något och blir tysta. Dessutom är det oklart vem som ska börja. Den som ringer måste veta vad som ska sägas först, medan den som svarar ska svara utan att veta vem det är.

För ett barn som sällan har provat kan det kännas som att stå på scen utan manus. Svar som «mm» och «vet inte» är ofta barnets sätt att ta sig ur situationen, inte ovilja. Förstår man var det skaver blir det lättare att ha tålamod och lägga upp övandet rätt.

• Inga ansiktsuttryck eller kroppsspråk att luta sig mot
• Pauser är svåra att tolka: klar, tänker eller bruten linje?
• Oklart vem som börjar och vem som avslutar
• Barn får sällan öva, eftersom det mesta sker via meddelanden och video
• Tystnad och korta svar är oftast osäkerhet, inte ovilja

Vad de flesta gör, och varför det inte räcker

Det vanligaste är att räcka över telefonen och säga «säg hej till mormor». Det går ofta bra i tio sekunder, sedan blir det tyst och de vuxna tar över samtalet. Barnet har egentligen inte övat på något, bara stått bredvid.

Ett annat vanligt sätt är att vänta tills barnet blir äldre och hoppas att det löser sig. Men utan övning kommer tryggheten sällan av sig själv. Många blir tonåringar och vuxna som undviker telefonen. Andra föräldrar försöker pressa: «Ring och fråga om du får komma över!» Det kan göra barnet ännu mer nervöst, särskilt om första försöket går dåligt.

Det som saknas är lite struktur: några enkla steg barnet kan hålla sig till, en trygg första mottagare och en låg tröskel så att man kan öva tillräckligt ofta för att det ska kännas bekant.

• Att räcka över telefonen utan förberedelse ger ett kort «hej» och sedan tystnad
• Att vänta på att det «växer bort» ger sällan mer trygghet
• Press och «ring nu» kan öka nervositeten
• Att prata åt barnet tar bort övningen
• Utan steg vet barnet inte vad det ska säga efter hälsningen

En enkel struktur: fyra steg och en trygg start

Ge barnet ett litet recept med fyra steg. Steg ett är att hälsa och säga vem man är: «Hej, det är Mia.» Steg två är att säga varför man ringer: «Jag undrade om jag kan komma och hälsa på på lördag.» Steg tre är att lyssna och svara på det den andra säger. Steg fyra är att avsluta snyggt: «Tack, hej då!» och lägga på först när den andra också sagt hej då.

Öva först hemma, utan en riktig mottagare. Använd två leksakstelefoner, eller två mobiler som inte är kopplade till någon. Låt barnet ringa till dig som affär, bageri eller nallens doktor, och byt roller så att barnet också får höra hur det är att svara. Säg högt det som lätt glöms: prata lite långsammare och vänta på att den andra svarar. En paus är okej.

När barnet är redo för riktiga samtal, välj en trygg vuxen som är förberedd, till exempel en mor- eller farförälder, en faster eller en granne som känner barnet. Bestäm i förväg vem som ringer, vad samtalet ska handla om och att den vuxna ger barnet gott om tid, ställer enkla frågor och beröm för försöket. Håll de första samtalen korta, gärna under två minuter.

• Steg 1: Hälsa och säg vem du är
• Steg 2: Säg varför du ringer
• Steg 3: Lyssna, svara och ställ gärna en liten fråga tillbaka
• Steg 4: Avsluta med tack och hej då
• Öva först med lek, sedan med en förberedd trygg vuxen
• Skriv stegen på en liten lapp vid telefonen de första gångerna

Så blir det en liten fast vana i veckan

Det som ger framsteg är inte långa pass utan små och förutsägbara. Välj en fast dag i veckan, till exempel söndagseftermiddag eller en eftermiddag efter middagen, då barnet ringer en trygg vuxen. Det kan vara samma person varje vecka så att samtalet blir bekant och lätt.

Variera gärna innehållet över tid. De första veckorna kan barnet bara säga hej och berätta vad det gjort idag. Senare kan det ringa och fråga om något konkret, beställa en pizza på låtsas eller bestämma tid för ett besök. Okända nummer är en egen liten övning: lär barnet att inte svara på okända nummer ensamt utan hämta en vuxen, eller säga «Jag kan inte prata nu, kan du ringa igen?» om en vuxen har sagt att det är okej.

Använd också en lugn stund till det viktigaste att kunna. Barnet bör kunna föräldrarnas telefonnummer, gärna övat som en ramsa eller sång, och veta vilket nödnummer som gäller där ni bor. Öva på vad man säger: vem man är, var man är och vad som hänt. Gör det inte läskigt, bara till något man kan.

• En fast dag i veckan, kort samtal på 2–5 minuter
• Samma trygga mottagare i början, sedan fler
• Öva på okända nummer: svara inte ensam, hämta en vuxen
• Lär in föräldrarnas nummer som ramsa eller sång
• Känn till nödnumret där ni bor och öva vad man säger
• Beröm ansträngningen, inte perfekta samtal

Så kan Zenframe stötta vanan

En vana uppstår sällan av goda föresatser ensamt, den behöver en fast plats i veckan. När övnings- eller ringdagen ligger i den gemensamma familjekalendern vet både barnet och alla vuxna när den är. Mor- eller farföräldern som ska vara mottagare kan också få veta tiden i förväg så att samtalet inte kommer som en överraskning.

Barn känner sig tryggare när det de ska göra syns. Med Zenframes rutiner och veckoplan hamnar «ringa mormor» tillsammans med dagens övriga sysslor, med en liten bock när det är gjort. Det ger barnet en känsla av att ha lyckats, utan att föräldrarna behöver påminna varje gång.

Det är kalendern och rutinen som håller övandet igång: en fast dag, en synlig uppgift och en bock när det är klart.

• Lägg den fasta övnings-/ringdagen i den gemensamma familjekalendern
• Låt alla vuxna se bokningen så att mottagaren är förberedd
• Gör rutinen synlig för barnet tillsammans med dagens andra sysslor
• Bocka av när samtalet är gjort och låt barnet få äran
• Håll rytmen enkel: en liten sak varje vecka

Snabba tips

• En fast dag i veckan, kort samtal på 2–5 minuter
• Samma trygga mottagare i början, sedan fler
• Öva på okända nummer: svara inte ensam, hämta en vuxen
• Steg 1: Hälsa och säg vem du är
• Steg 2: Säg varför du ringer